Adda

Utgör covid-19 grund att åberopa force majeure?

Under den senaste tiden har vi fått flera frågor från både kunder och leverantörer om hur man ska hantera det faktum att man tvingas avboka leveranser i upphandlande avtal på grund av utbrottet av covid-19. Frågorna har också handlat om huruvida den uppkomna situationen kan utgöra grund för ansvarsfrihet när en avtalspart inte kan fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet.

Force majeure innebär att det finns omständigheter som kan frigöra en part från att fullgöra sina skyldigheter i ett avtal. Force majeure kan tillämpas vid oförutsägbara händelser som ligger utanför ens kontroll, och som gör det omöjligt för en avtalspart att uppfylla sin del i avtalet. Det kan till exempel röra sig om naturkatastrofer eller krig.[1]

Det saknas uttryckliga lagstadgade bestämmelser om force majeure i Sverige och därför gäller skrivningen i det enskilda avtalet.[2] Oftast finns en sådan skrivning i avtalet som anger en uppräkning av olika situationer avseende när force majeure kan tillämpas. Det är dock inte vanligt att en sådan bestämmelse innehåller någon specifik skrivning om epidemi eller virusutbrott, men det behöver inte innebära att force majeure inte kan göras gällande.

Huruvida utbrottet av covid-19 utgör skäl att åberopa force majeure beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Huvudfrågan som bör ställas vid en bedömning är; Vad är orsaken till att parten inte kan fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet? För att kunna göra force majeure gällande, måste t.ex. problem med leverans vara förknippat med just covid-19. Att det blir svårare eller dyrare att fullfölja sina skyldigheter enligt avtalet, medför i sig inte en rätt att åberopa force majeure.[3] Vidare är man alltid skyldig att försöka minska effekterna genom andra lösningar, även om bestämmelsen kan göras gällande. Exempelvis kan den upphandlande myndigheten som beställt en utbildning fråga leverantören om den kan hållas som en distansutbildning istället för fysiskt i myndighetens lokaler.

Sammanfattningsvis kan covid-19 utgöra grund för att åberopa force majeure. Om force majeure ska göras gällande bör en bedömning göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall och bedömningen bör omfatta följande kontroller:

  • Vad är orsaken till att man inte kan uppfylla sina skyldigheter? Vad är det i avtalet som inte kan uppfyllas?
  • Går det att leverera eller uppfylla skyldigheterna i avtalet trots den uppkomna situationen? Finns det alternativa lösningar?
  • Kontrollera om avtalet har en force majeure-skrivning. Hur är den formulerad och vad omfattar den? Force majeure blir inte automatiskt tillämpbart för att den finns med i avtalet, utan måste vara applicerbar i det enskilda fallet.

[1] Hellner, Jan, Richard Hager and Annina H. Persson. 'Speciell Avtalsrätt II: Kontraktsrätt. H. 2, Allmänna Ämnen', 5 uppl. Stockholm, 2011 s. 58.

[2] T.ex. allmänna rättsgrundsatser kan bli tillämpliga på dylika situationer, men det sker sällan, förmodligen eftersom force majeure ofta regleras i avtal. Se Hellner, Jan, Richard Hager and Annina H. Persson. 'Speciell Avtalsrätt II: Kontraktsrätt. H. 2, Allmänna Ämnen', 5 uppl. Stockholm, 2011, s. 68.

[3] Se även Jan Ramberg, Johnny Herre ”köplagen” 27 § Juno version 2b 2018-10-26  för ett mer utvecklat resonemang.