Nytt lagförslag får stor påverkan på upphandling av sociala tjänster
Vi går en spännande framtid till mötes, menar Anna Larsson, bolagsjurist på Adda. Det nya lagförslaget om förenklade regler i LOU innebär bland annat att upphandlade myndigheter nu ges möjligheten att utforma egna upphandlingsförfaranden. Detta kommer bli en klar fördel i upphandlingen av sociala tjänster, vilket kommer falla väl ut för både brukare, myndigheter och leverantörer, skriver Anna i vår juridiska krönika.
(Bild: MostPhotos)
Den 17 november förväntas riksdagen fatta beslut om förenklade regler i lagen om offentlig upphandling. På blygsamma 405 sidor har regeringen sammanställt de ändringar som kommer att träda i kraft den 1 februari nästa år (se prop. 2021/22:5). Reaktionerna på förslaget har varit blandade, men främst positiva. Efter en genomläsning av propositionen har jag identifierat framförallt två positiva nyheter för oss som upphandlar sociala tjänster.
Förfarandena avregleras
Den absolut viktigaste förändringen vid upphandling av sociala tjänster är att upphandlade myndigheter får möjlighet att utforma egna upphandlingsförfaranden. Reglerna kommer att gälla för så kallade icke-direktivstyrda upphandlingar. Med icke-direktivstyrda upphandlingar avses upphandlingar av sociala och andra särskilda tjänster som bedömts lämpa sig mindre väl för gränsöverskridande handel samt annan upphandling som understiger tröskelvärdena. De sociala och andra särskilda tjänster som omfattas av de nya reglerna räknas upp i bilaga 2 till lagen. Den omfattar allt från hälso-, sjukvårds- och socialtjänster till fängelse- och utbildningstjänster.
Förslaget innebär att förfarandena inte längre blir detaljstyrda. Upphandlingar av dessa tjänster kommer kunna utformas på ett sätt som tar hänsyn till de specifika omständigheterna i varje enskild upphandling. Ett upphandlingsförfarande kommer därför kunna anpassas till exempelvis den tjänst som ska upphandlas eller till den leverantörsmarknad som är målgrupp för upphandlingen.
Nya uteslutningsregler
Vid upphandling av sociala och andra särskilda tjänster samt all upphandling under tröskelvärdena föreslås att nuvarande uteslutningsgrunder kompletteras. Upphandlande myndigheter får fortsatt tillämpa nuvarande uteslutningsgrunder, oavsett om upphandlingen omfattas av ett upphandlingsdirektiv eller inte. Nyheten i bestämmelsen är att de upphandlande myndigheterna får utforma egna uteslutningsgrunder. Sådana får användas under förutsättning att de är förenliga med de upphandlingsrättsliga principerna och beskrivs på ett tydligt sätt i upphandlingsdokumenten.
Lagstiftningen ger fler fördelar på lång sikt
Frågan är om ökad flexibilitet är bra eller dålig?
Vissa har kritiserat de nya flexiblare bestämmelserna. De kan – åtminstone inledningsvis – komma att bli utmanande och tidskrävande för upphandlare, som i allt större utsträckning förväntas vara kreativa och kunna ”hitta på” nya upphandlingsförfaranden och uteslutningsgrunder. Andra ser istället positivt på flexibiliteten och har redan börjat utveckla nya upphandlingsförfaranden.
Jag anser att de fördelar som den nya lagstiftningen innebär på lång sikt vida överväger de nackdelar som ett initialt merarbete kan medföra. Lagändringarna kommer exempelvis att ge Adda Inköpscentral en betydligt större flexibilitet vid utformningen av nationella ramavtalsupphandlingar av sociala tjänster. Dessa upphandlingar är inte sällan utmanande på grund av det väldigt stora antalet deltagande leverantörer, som utgörs av såväl små ideella aktörer som stora aktiebolag och kommuner med verksamhet i egen regi. Ett flexibelt regelverk gör att vi kan förenkla processen. Alla leverantörer kan på så sätt ges bästa möjliga förutsättningar för att delta, oberoende av sina ”affärsmässiga muskler”.
Möjligt att utesluta oseriösa leverantörer
Den som är flitig läsare av Addas blogg vet kanske också att jag tidigare skrivit en krönika om hur viktigt det är att upphandlande myndigheter, i synnerhet vid upphandlingar av sociala tjänster, beaktar möjligheten att utesluta leverantörer som missköter sig. Det kan finnas flera skäl till att någon är en olämplig leverantör av sociala tjänster. Till exempel kan leverantören behöva uteslutas om IVO bedömt att verksamheten haft upprepade allvarliga brister eller om verksamhetens företrädare har dömts för våldsbrott eller brott mot barn. Tilldelning av kontrakt till oseriösa aktörer kan i värsta fall leda till att enskilda individer drabbas både fysiskt och psykiskt. Det är därför glädjande att upphandlande myndigheter föreslås ha möjlighet att utforma egna grunder för att utesluta sådana leverantörer.
Vi går en spännande framtid till mötes
Den som är påläst har såklart redan noterat att det finns fler fördelar med den nya lagstiftningen än de jag nyss räknat upp. Exempelvis föreslår regeringen att direktupphandlingsgränsen för sociala och andra tjänster höjs, till ca 7,7 miljoner kronor. Efter genomläsning av ”propen” kan jag i alla fall konstatera att vi som upphandlar sociala och andra särskilda tjänster går en mycket spännande framtid till mötes. Vi kommer de närmaste åren ges goda möjligheter att påverka hur denna typ av upphandlingar genomförs. Det kommer falla väl ut för både brukare, upphandlande myndigheter och leverantörer.
/Anna Larsson
Av
Addabloggen
