Tur och retur kommunhuset

Det regnar ymnigt utanför tågfönstret. Jag borde ha tagit med ett paraply, tänker jag efterklokt och självbestraffande, för jag vet ju att det är en promenad från stationen till kommunhuset. Och det här regnet är nog inte nådigt mot de paraplylösa. Vi stannar till vid perrongen, jag kliver av i en stad någonstans i Sverige och börjar traska mot city. Det är faktiskt inte ett dugg synd om mig, promenaden tar bara några minuter, regnet gör ett kort uppehåll, som om jag lyckas lura vädergudarna, sedan är jag framme hos kommunen och skriver in mig i receptionen.

Det är sju deltagare på plats, inköpschefer och upphandlare, som representerar fyra olika kommuner. Jag har blivit inbjuden till deras gemensamma månadsträff för att bland annat berätta om hur vi arbetar med leverantörsuppföljning, digitalisering och hållbarhet i våra olika upphandlingar och ramavtal. Dessutom vill en upphandlingschef förhöra sig mer om vilka utbildningar som AffärsConcept genomför för tillfället, och om hur man navigerar på hemsidan och anmäler sin personal till de olika utbildningstillfällena. Jag har förberett en presentation, men som vanligt tar vi den som utgångspunkt för att sedan utveckla diskussionen åt det håll som kommunerna önskar. Det är deras agenda, deras önskemål och eventuella problem som ska vara i fokus.

Efter en timme får jag möjlighet att visa vår upphandlingsplan för nästa år.

”Jag är inte här för att pracka på er något”, säger jag och låter kanske som en parodi på en dammsugarförsäljare. ”Om vi kan underlätta er vardag så vill vi gärna göra det. Men ni bestämmer själva.”

Så jämför vi SKL Kommentus upphandlingsplan med kommunernas egna planeringar och lyckas frigöra en och annan resurs åt upphandlingsavdelningarna, när de på sittande möte upptäcker att de kan använda våra ramavtal för Programvaror och programvaror som molntjänst samt Parkmaskiner och gräsklippare istället för att göra egna upphandlingar! Jag tar med mig ett par kompletterande frågor tillbaka, som jag behöver kategoriansvarigas hjälp med att besvara, och sedan avslutar vi mötet.

När jag kommer ut på gatan har regnet dragit vidare. Jag skulle ljuga om jag skriver att solen tittar fram bakom molnen, så bra blir det bara i sagorna. (Och detta, mina vänner, är faktiskt en historia från verkligheten.) Men jag återvänder till tågstationen och får vänta där på perrongen i en halvtimma med en kopp kaffe från Pressbyrån. Tåget kommer i tid, jag hittar min plats och öppnar upp datorn, gör anteckningar från mötet, skickar frågeställningar till de på Kommentus som bäst kan besvara dem.

Så. Kan en arbetsdag för Kundstöd se ut. Imorgon hittar du mig ombord på ett annat tåg, på väg någon annanstans i Sverige. Vi ses.